cecilias palace

Ja... Var ska jag börja?
Min yngste son fick tag i vattenslangen här ute förut. Olyckligtvis så var kranen på..
Eller han tänkte nog "lyckligtvis". Han menade att fylla en vattenkanna med vatten men missade och råkade spruta ner altanen istället. Denna lilla incident var ju så kul enligt honom så han fortsatte spruta hej vilt upp på altanen.
Jag och min äldste son stod där och försökte komma på hur i all världen vi skulle få honom att sluta, för ju mer vi sa nej desto mer kul var det ju att blöta ner...
Till slut sa jag "titta där!" och pekade bakom honom. Han slutade och vände sig om. Jag tog min chans och sprang ner på gräsmattan och fram till kranen där jag börjar vrida av vattnet, trodde jag. Istället vrider jag på ännu mer....
Han ser sin gyllene chans lillgrabben och sätter vattenmunstycket mot min bak..... och trycker av en kaskad med iskallt vatten...
I min panik skulle jag ta ifrån honom slangen och råkade sätta händerna vid munstycket så vattnet sprutade åt alla håll och han i sin tur blev blöt, rätt i fejjan med iskallt vatten. Stackarn började storgråta och sen var inget kul längre.
Då sa jag till honom "men du sprutade ju ner mamma" (gapskratt från grabben) "och sen fick du vatten på dig" (plutande underläpp och darr på rösten "mmm") "och så blev mamma blöt" (ännu ett gapskratt från min son) "och så blev du blöt" (*snyft* jaa...) "och jag blöt" (hihi, från min son)
I slutänden var han glad iallafall.
Senare när jag gick ut satt han i vätan på altanen och skvätte runt och så sa han "hörlåt mig mamma fö ja sput vatten".

Man kan inte annat än att älska de små livet av hela hjärtat :)