oj va länge sen...
Känns som en evighet sen jag var inne och skrev sist. Och det är det väl i bloggvärlden räknat.
Vad har hänt då? Jag gick färdigt den där praktiken jag var på, sen blev jag superdålig i mitt ben som krånglat. Krampen jag hade var ingen kramp. Man vet fortfarande inte vad det är så jag ska få remiss till röntgen. Så ja, jag har fortfarande ont. Jag har sovit vid köksbordet i 4 veckor nu och jag riktigt LÄNGTAR efter att få ligga ner igen. Jag har inte legat ner på 4 veckor... Ibland är allt bara så piss!! I övrigt pressar det på på universitetet med massor av plugg plugg plugg. Vi har redan haft 2 tentor och nu läser jag till den tredje som är den 2:a november tror jag. Eller jag vet inte vad det är för datum riktigt. En måndag iaf. Det är mycket att ta in och jag önskar att det vore gjort för jag är redigt trött alltså. Inte minst för att jag är ensam under helgen och kan inte plugga ordentligt med 2 små barn för att det ska jagas älg-as i skogarna. Va? Vilken prio, man blir så glad..
I villket fall så mår jag bättre i det stora hela. För en månad sedan mådde jag så fruktansvärt dåligt pga smärtor och allt som pockade på med uni.. Jag ville verkligen dö då och jag var så rädd för att vara ensam ifall jag skulle göra något dumt i ren desperation. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så desperat... efter att få dö och komma bort. I samma veva kom jag in på akuten för mina smärtor och läkaren där gav mig morfintabletter. Det tror jag var en av mina räddningar. Jag blev så avtrubbad i skallen så jag brydde mig inte om särskilt mycket. Jag hade ont men jag var för disig i floret för att bry mig. Jag kunde börja skratta igen och känna livsglädjen. Nu har jag slutat med tabletterna så det är inget knarkande jag förespråkar.
Stå på och känn glädje i allt du älskar, en dag kan allt vara borta.
Vad har hänt då? Jag gick färdigt den där praktiken jag var på, sen blev jag superdålig i mitt ben som krånglat. Krampen jag hade var ingen kramp. Man vet fortfarande inte vad det är så jag ska få remiss till röntgen. Så ja, jag har fortfarande ont. Jag har sovit vid köksbordet i 4 veckor nu och jag riktigt LÄNGTAR efter att få ligga ner igen. Jag har inte legat ner på 4 veckor... Ibland är allt bara så piss!! I övrigt pressar det på på universitetet med massor av plugg plugg plugg. Vi har redan haft 2 tentor och nu läser jag till den tredje som är den 2:a november tror jag. Eller jag vet inte vad det är för datum riktigt. En måndag iaf. Det är mycket att ta in och jag önskar att det vore gjort för jag är redigt trött alltså. Inte minst för att jag är ensam under helgen och kan inte plugga ordentligt med 2 små barn för att det ska jagas älg-as i skogarna. Va? Vilken prio, man blir så glad..
I villket fall så mår jag bättre i det stora hela. För en månad sedan mådde jag så fruktansvärt dåligt pga smärtor och allt som pockade på med uni.. Jag ville verkligen dö då och jag var så rädd för att vara ensam ifall jag skulle göra något dumt i ren desperation. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så desperat... efter att få dö och komma bort. I samma veva kom jag in på akuten för mina smärtor och läkaren där gav mig morfintabletter. Det tror jag var en av mina räddningar. Jag blev så avtrubbad i skallen så jag brydde mig inte om särskilt mycket. Jag hade ont men jag var för disig i floret för att bry mig. Jag kunde börja skratta igen och känna livsglädjen. Nu har jag slutat med tabletterna så det är inget knarkande jag förespråkar.
Stå på och känn glädje i allt du älskar, en dag kan allt vara borta.
