varför kan man undra

Min älskade Helen och hennes syskon har ingen pappa längre.

Han har börjat gå på en väg som vi inte kan följa.
Vi kan bara ana den vägen. Vi kommer aldrig få se den så länge hjärtat slår.
Vi kan bara ana den.
Hör den röst som ropar när vår kropp inte orkar mer, hör vad den säger- kom!
Trötta fötter börjar sin sista vandring. Lyktans sken som fladdrande försvinner i dunklet.
Varthän är det ingen som vet. Den platsen har ingen levande beskådat.
I minnet lever vår älskade kvar.
Men själen, själen är evigt ärrad.


Vi minns dig ~Johnny 1942-2009~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0