cecilias palace

Sedan missfallet föll världen mer eller mindre ihop för mig. Ska det någonsin fungera igen? Ledsen, besviken och arg så försökte vi igen. Negativt test. Och så ännu en gång, negativt. Det går inte att beskriva det mörker man hamnar i när man börjar tro att det aldrig mer kommer ske. Men hoppet lever kvar... Så vi gav det hela ett försök till.
Fyra dagar innan bm tog jag ett graviditetstest. Och ser ett svagt streck... Jag blir så fruktansvärt glad så jag gråter och springer ut till Daniel som sitter och fixar något i bilen. Titta! Titta! Ser du?! Men jag vågade inte riktigt tro på det. Gjorde ett nytt test dagen efter och strecket var tydligare. Och sakta gick det upp för mig... Vi är med barn ♥
Det har varit en väldig balansgång mellan sprudlande glädje och oro. I midsommarveckan var vi på vul som bekräftade hjärtslagen på vad som såg ut som en cashewnöt där på skärmen. Hjärtat blinkade som en liten lampa och jag fick se livet inom mig. Läkaren konstaterade graviditetsvecka 7+5 (7 veckor och 5 dagar).
Nu har det gått 15 veckor och 3 dagar, andra trimestern. Senaste veckan har jag känt ett litet fladder om jag tex sitter på huk eller ligger i fosterställning, alltså när det blir trångt för lilla Ärtan. Då får jag mig en boxning eller en spark :)

Strax efter jul fick vi reda på att vi väntade barn nr 3. Önskad, älskad och efterlängtad sedan länge. Vi hade försökt sedan juni och ärligt så började jag tro att vi inte kunde få fler barn. Det gick så fort att bli gravid med både Gabriel och Elias så lite nervös blev jag när det inte gick lika lätt den här gången.
Veckor gick och illamåendet kom, brösten ömmade och jag t om började läcka bröstmjölk. Underbart att må illa för en så vacker gåva, ett barn ♥
Efter en tid hade jag småblödningar, eller rättare sagt rosa flytningar. Första gången stannade nästan hjärtat på mig. Åh vilken jobbig ångest att inte veta varför det blev så. Jag låg i sängen och grät jättemycket, det fanns ingen ände på det jag upplevde inombords. Jag tänkte ringa en av mina bästa vänner, Maria, men lät bli. Visste inte riktigt vad jag skulle säga till henne. Efter ca 10 minuter ringde telefonen. Det var Maria. Hon undrade hur jag mådde och jag bara grät och grät. Hon tröstade och till slut blev jag lugn.
Efter en vecka kom en ny rosa flytning, kanske lite mer blodig än första gången. Alla jag pratade med och det jag lyckats googla fram sa att det var vanligt med såna små blödningar. Jag förblev lugn.
På nästa barnmorskebesök berättade jag vad som hänt. Hon bekräftade det jag hört, det är vanligt med småblödningar. Hon gjorde en gynundersökning och sa att jag var lättblödande, så fort hon stötte till livmodertappen kom det blod. Hon sa åt mig att minska på ansträngande kroppsarbete och att inte ha sex en tid framöver. Men om det hände igen utan att jag gjort något ansträngande så skulle jag ringa gyn direkt för att komma på vaginalt ultraljud.
Ännu en vecka gick. En tisdag (i min 12:e graviditetsvecka) på mitt jobb, en ganska lugn morgon, så gick jag på toa och där var mera blod. Mer än förut. Nu knöt det sig i magen på mig. Jag höll minen några timmar men sen brast allt och jag bara grät. En kollega till mig hjälpte mig få fram numret till gyn. Jag fick tid för vaginalt ultraljud 2,5 timme senare.
Jag är tacksam över att jag hann göra undan det jag skulle på jobbet så jag slapp gå tillbaka efteråt.

När jag lade mig i gynstolen så bara visste jag. Jag visste. Allt jag tänkte var "hur ska jag kunna berätta för Daniel?" Det tog inte ens 10 sekunder för läkaren att konstatera missfallet. Inga hjärtslag.

Jag hade ett liv inom mig. Ett hjärta som slog. Men det var slut. Min älskling hade gett upp och lämnat oss alldeles för tidigt.

Imorgon är det 4 veckor sedan missfallet. Jag gråter lika mycket nu. Och det gör ont. Ont att sakna och älska någon så mycket.

Idag har jag och mina två pojkar varit ute och åkt pulka i 50 cm snö :)
Helt underbart!! Men min rygg tog lite stryk tror jag bestämt... Men vi hade kul alla tre så det var det värt :)
Och beträffande mina nysattacker igår så är de som bortblåsta idag. Trodde för säkert att jag skulle åka på en ledsam förkylning, men icke :)
Just nu kollar kidsen på film och jag mumsar på mina hemmagjorda snickers. Gött det :)

Presenterna är fixade till imorgon och sen när Daniel kommer hem från jobbet ska jag handla till tårtan så mellanläggen blir gjorda ikväll. Då blir tårtan så saftig och god imorgon :) Gabriel har beställt jordgubbssmak så det ska han få. Som dekoration får det bli blå eller vit marsipan med snögubbar.... eller bilar... Pudrat med florsocker så klart för att få fram den vintriga och frostiga känslan. Bilder kommer läggas ut så fort tårtan står klar!!

På nyår ska vi fira tillsammans med två andra familjer och vi ska ha knytis. Vi ska ta med kallskuret och efterrätt. Jag tror jag ska göra blåbärscheesecake med citron och vanilj. Perfa! De andra fixar potatisgratäng, drickat, glass, frukt, sallad och bröd. Det behöver inte vara så tillgjort jämt. Det enkla är oftast det bästa. Totalt blir vi 15 st på 3 familjer. Vi har frågat fler men de var tyvärr redan upptagna på annat håll. Då hade vi blivit många kan jag säga! Hur som helst så firar vi vår 7-åriga bröllopsdag på nyårsafton så mer perfekt kan det inte bli i goda vänners lag ♥

Nu ska jag göra annat tror jag. En varm dusch står först på listan kan jag säga :)

Ha det så störtmysigt ♥

Jag bara nyser och nyser.... Ska det vara så här?? Tårarna rinner och inget ser jag heller. Blä!

Apropå att inget se, jag har suttit här och spanat in nya bågar på nätet. Så man vet vilken man ska sikta in sig på imorgon när affärerna öppnar på det här stället. För är det söndag här så är det STÄNGT, mellandagar eller inte.
Fast vi ska till Karlstad inom kort nu idag för att köpa 5- årspresent till vår Gabriel. Ett par längdskidor med pjäxor och stavar:) (nu är det ju TON med snö på utsidan!!)
Iaf, kanske att jag ser några schyssta brillor då? :)

Nu ska jag lägga in en högre växel så vi kommer igång IDAG!

Ha det vänner ♥

Idag har jag inte fått mycket gjort. Helen kom och vi övade på att sätta KAD (kateter), och nej det var inte på varann som en del tror tydligen. Vi satte KAD på några gosedjur och så var det med det. Sen åkte Helen hem och jag började allvarligt fundera på att plugga till nästa tenta (de duggar tätt nu innan jul). Men istället blev det gardinbyte och lite sånt plock. Beställde nya julbelysningar att ha utomhus, vi har så snålt med det. Och Daniel fick äntligen tid att sätta fram granen på framsidan huset. NU känns det som julstämning. Särskilt som det kommit snö idag också ♥

Nej, om man skulle ta sig lite glögg och dra på stormys-faktorn. Nu ska det kännas ända in i märgen att det drar ihop sig till den stora dagen :)

Hej svejs!

Ja så igår hade jag min 30-års fest:) Fast det var en vecka för tidigt men kul kan man ha ändå! Ålder var allt ifrån bebis i magen och 6 månaders bebis till 71 år. Och alla däremellan hade jättekul, hoppas jag ;) Fast mamma hade nog mest kul och det är hon som är 71 :) Så, vad fick jag då?? Jo blombukett, ylletomtar, glaskula med belysning, vackra blommor med tillhörande snygg kruka, hemmagjord sylt saft chutney och marmelad, presentkort på HM och en skönhetssalong, foundation, ett smyckesset i silver innehållande halsband och armband, en smyckebox (mycket smart för jag äger faktiskt mycket dyrt och lyxigt bling bling), ett kul sällskapsspel, ett set med tre ljuslyktor för altanen och ett par supersnygga örhängen i guld föreställande skogsstjärnan- de är faktiskt handgjorda av en kille här i "stan". Daniels present får jag på lördag när jag fyller år på riktigt :) Nu ska jag plugga lite mera, sitter hos Helen och Ricardo på fika. Fast vi SKA plugga då!! ;)

Min älskade Helen och hennes syskon har ingen pappa längre.

Han har börjat gå på en väg som vi inte kan följa.
Vi kan bara ana den vägen. Vi kommer aldrig få se den så länge hjärtat slår.
Vi kan bara ana den.
Hör den röst som ropar när vår kropp inte orkar mer, hör vad den säger- kom!
Trötta fötter börjar sin sista vandring. Lyktans sken som fladdrande försvinner i dunklet.
Varthän är det ingen som vet. Den platsen har ingen levande beskådat.
I minnet lever vår älskade kvar.
Men själen, själen är evigt ärrad.


Vi minns dig ~Johnny 1942-2009~

Praktiken har haft sin gilla gång och jag har mer eller mindre plågat mig genom den. Nu är det tack och lov bara 3 dagar kvar sen återgår vi till vanliga föreläsningar. Praktiken i sig är det inget fel på, men mina smärtor i benet och ryggen har nästan varit outhärdliga. Och då är det inte så lätt att sköta om männinskor som behöver hjälp med dusch, förflyttning och allt annat också för den delen. Det är knappt så jag orkar med mig själv stundtals.
MEN, jag har varit hos sjukgymnasten 2 ggr den här veckan och han har masserat mig där jag har kramp (rumpan av alla ställen....) och jag har blivit avsevärt mycket bättre!! Så jag börjar se en ljusning mitt i allt töcken. Och sjukgymnasten säger också att låsningarna jag hade gång på gång i ryggen är borta!! TACK!!! :)

Förra söndagen hade vi 3 års kalas här hemma för vår Elias. Jag fixade en dino-tårta som han döpte till Ralf.... Men jag tror att storebror Gabriel och kompis Antonio var mer impade ;)

Vill ni se Ralf??




Man kan ha mycket kul med bakverk!! :)
Jag tror detta ska bli min nya hobby. Och om mina studier går åt skogen så kan jag ju försöka mig på en karriär i konditoriets tecken ;)'

Nu har min älskade make fixat en helgo middag som vi ska avnjuta inom kort. Jag skulle aldrig fixa tillvaron utan min Daniel ♥
Jag är allt tillsammans med Daniel. Utan honom- inget....

Vi tänkte dra till Filipstad på marknad idag, men det regnar så ledsamt ute tycker jag.. Fast barnen bryr sig ju inte, de vill ju åka!
Jaja, det är frågan: att åka eller att inte åka.....?
Daniel fixar just nu gammal hederlig mat: spagetti och köttfärssås ;) Ska bli mumma!
Ibland är det enkla det godaste måste jag få säga.

Har inget mer att rapportera.
Hej hej

Sitter här med mysfrukost och löser melodikrysset. Det är lite hjärngympa ibland :)
Fast vissa gånger spelar de den värsta versionen någonsin av en låt... Som just nu...
Ja ja.. Senare idag KANSKE det blir familjedag i parken med barnen, det beror på förkylningarna som härjar i vår familj, och på vädret så klart.
Vet inte så noga.
Har inte så mycket mer att berätta denna lördagsmorgon. Förutom att vi ses senare :)

Så nu sitter vi här vid köksbordet i vårt hus och myser med lite gott :)
Jag tog cykeln till mamma förut med mina gardiner. Så klart att det skulle regna när jag gav mig av... Men gardinerna kom på god väg till det färdiga stadiet :)

Förresten satte jag mig ner och skulle beställa nya brallor på La Redoute. Oj oj oj.... det blev lite mer än så.... Men kul är det!!! :) Det blev tröja, toppar, boots etc.. Ja ja, pengar skall användas, eller? Nu ska man ha lite ågren innan det kommer och man vet att det passar.

Nu är det dags för fredagsmys!
hej hej

Äntligen hemma efter Jönköpingshelgen!
Vi har haft fullt upp, mobilbloggandet funkade inte och bredbandet vi skulle använda där fick vi fel lösenord till så därför har det inte blivit så mycket blogga under helgen... Men tusen tack för alla gulliga kommentarer jag fått fastän jag inte varit tillgänglig :)♥
Så vad har hänt? Tja, vi (jag, Daniel, våra barn och mamma) umgicks med mina svärföräldrar och Daniels 2 syskon och deras familjer. Daniel fällde ett träd på sin brors gård och så var vi till Daniels syster och sen till ett litet underbart ställe vid Munkaskog som hette Lustfyllt. Himla fint ställe med både charm och stil. Där finns det fika så god så man vet inte vart man ska vända sig....
Vi hann inte så mycket mer, jag menar, en helg går rätt fort ändå.

Skriver kanske mer senare och garanterat imorgon!
Hejsisvejsi

Uja vad energikrävande för hjärnan att komma på en rubrik varje gång! haha!
Ikväll får ni ingen bra iaf ;)
Så vad har hänt denna underbara dag? Jag tog min berömda cykeltur och sen hämtade jag mina 2 älsklingar på dagis. Vi har inte köpt hem något kaffe än och kaffesugen som jag var så åkte vi till en av mina systrar på lite fika och mellis. Helt prima!! Hembakat och kaffe! Gôtt!! Så nu mår jag utmärkt efter en lagom stor java :)
Igår var Daniel på dagismöte (för att det är ett föräldrakooperativ). Vi hade beställt lite fina bilder på pojkarna så de fick vi igår :) Problemet var att de missuppfattat hur många kort vi skulle ha..... Det blev 2 st A4 på dem var och 3 st A5 på dem var.... Jag såg hundralapparna flyga sin kos när jag fick veta vad som hänt. Fördelen är att nu är mormors och farmors o farfars julklappar kirrade :) Bara att skaffa schyssta ramar! Så om ni känner några av våra släktingar så säg inget om julklapparna ;)
Imorgon blir det nog inte så mycket skriva av för min del Ska på röntgen 6 mil bort (för att allt är nedlagt i den här "stan"). Och sen ska vi på kalas på kvällen när vi kommer hem igen. Men kanske att det blir några schyssta bilder någonstans!? (om jag nånsin lär mig sony ericsson vill säga :) )
Om en timme är det Deadliest Catch- Dödlig fångst! Inte missa!

Nu börjar det dra ihop sig till natta. Lillebror somnade för 20 minuter sen i min famn. Grabben är som en liten kamin, men visst är det mysigt. Snusandet och snosandet och smaskandet ♥ Det är så härligt med barn! De är mina pärlor och guldklimpar. Första gången man vilar sina ögon på de små liven undrar man hur man kan älska någon så mycket så det faktiskt gör ont i bröstet. Det är en lidelsefull kärlek och man inser att man är fast för livet, redo att ge sitt eget liv, när som helst, för deras bästa. Förut trodde jag att jag hade älskat och gett kärlek till det allra yttersta men när barnen kommer dyker en ny starkare kärlek upp, en beskyddande kärlek som endast en förälder kan bära. Det är så svårt att förklara. Jag förstod det inte själv innan jag fick barn. Kanske också att det känns så starkt eftersom jag burit dem inom mig i 9 månader. Man är ett, oskiljaktiga. Jag kan idag inte förstå hur vi kunde klara oss innan vi hade våra barn. De har gjort vår familj komplett och fullkomlig.
Självklart kan längtan efter ett barn bli så starkt så att dessa känslor stormar upp vid adoptioner också. Att äntligen få hålla, älska, vårda och beskydda den lilla människa man väntat på och längtat efter så lång tid. När tomrummet fylls av sprudlande liv.
Det är lika för biologisk som icke-biologisk förälder.

Några ord som sammanfattar det hela:

Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta, som ett sigill vid din arm. Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga.
Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den. Om en man gav allt han ägde för kärleken, vem skulle ringakta honom? (Höga Visan 8:6-7)

Det känns skönt att för en gångs skull va hemma i tid med barnen. Gabriel duschar (och sjunger för full hals) och Elias ligger på golvet i sitt rum och filosoferar. Över vad är en stor gåta.
Jag har kastat in en tvätt som går för fullt men inte lyckats något vidare med dammsugaren. Det blir bättre tid för det imorgon när gossarna är på dagis.

Nu måste jag ge mig, storebror är så fruktansvärt trött märker jag.

Här sitter vi på barnkalas och har jättekul med de små. Eller ja, små och små, de är ju 5 år! De har lekt vattenlekar och kastat vattenballonger. Med varierande resultat kan jag säga.... Men jag klarade mig iaf :)
Överlyckliga barn med soligt väder och bästa kalashumör. Kan inte bli bättre :)
Antonio fick golfset (av oss), badmintonset, en spidermanmotorcykel och en jam-blaster (man skjuter som små raketer med hjälp av lufttryck). Just nu plockar Antonios pappa Ricardo ner en raket från hustaket... Jaja, det tillhör!!

Helen gjorde en supersnygg och proffsig tårta (hennes första). Jag tror hon har en fallenhet för detta med bakverk :)
Denna bilden togs innan de blå och vita ljusen sattes på och tändes

Kompisen Tova spanar in tårtan.

En fiskdamm har de också haft, fast med godis så klart! Stor lycka i barnaskaran!!!
Nu ska vi kalasa lite mer så hörs vi sen!

Just nu sitter vi här och löser melodikrysset... Jag vet att det är tantvarning men nån gång ska man börja på den stigen också :)
Vi hyrde den sämsta av filmer igår kväll.. The way of war med Cuba Gooding Junior. Värsta blaha jag tittat på. Man kunde ju tro att det skulle va lite kvalité när filmen är från i år med Cuba i huvudrollen, men icke då. Hoppas man lär sig till nästa gång.
Nu vankas det frukost, en sen sådan, och sen ska Daniel klippa gräsmattan :) Presenter ska inköpas till 2 vuxna och ett barn. Spiderman står högt på listan när det gäller barnkalaset. Piece of cake!

Haha... höll på att skriva fel datum! Så vilsen man kan bli :)

Idag har vi haft fikabesök allaredan, Morgan. Han kom för att få någon underskrift på ett papper. Styrelsejobb och sånt :)
Imorgon ska vi faktiskt hem till Morgan och Maria och deras goa familj med 5 barn. Vi ska fira dubbelt 40- årskalas då både Morgan och hans fru fyllt 40 i år. Det kommer bli jättekul, inte minst för barnen då de är i samma ålder! Det kommer en annan familj med som har barn i den åldern också så det blir storröj för våra kids :)

Morgan i sitt rätta element!! :)


Annars så kollade vi på Harry Potter och Fenixorden igår kväll. Voldemort hade väl sin rättmätiga plats i sammanhanget. :D
Då har vi äntligen kommit ikapp med filmerna och kan börja gå in på Halvblodsprinsen som alla snackar om.

Vill ni se vilka monsterchipspåsar vi fick igår??? Hemska storlekar!! :)


Jaja, tyngden i påsen gör sitt till. Den känns BIG!!

Nu ska jag röra lite på mig innan ryggen ballar ur totalt. Hörs senare!!

Halva dagen har jag gått runt och grinat för att det gör så ont i ryggen. Dessutom har min yngste son nån sorts radar när sånt här händer. Han vill jag ska bära honom hela tiden men jag orkar inte ens sätta mig på huk bredvid honom. Och då storgråter han. Gallskriker. Och jag gråter ännu mer. För smärtan i ryggen, för smärtan i hjärtat. För smärtan över att vara en otillräcklig mamma.
Vad gör man när själen blöder och hjärtat krampar?
Så helt plötsligt släpper smärtan i ryggen (oändlig lycka) och jag orkar med livet igen. Det är som att trycka på en knapp, min son slutar gråta och är tillfreds med tillvaron precis som vilken dag som helst.

Och vi är alla lyckliga.

Nu ska gossarna två i säng :)
Men jag kan slå vad om att de vill se Anders på tv först.... Skansen alltså. Igår såg de flitigt på Lotta på Liseberg. Eller ja, de somnade ifrån så man kan väl säga att dessa tvprogram är utmärkta sömnpiller för barn. Och för en annan med ibland...
Daniel slutar kl 20 så han är inte hemma förrän vid kvart i nio. Då ska vi ha lite mys och avsluta kvällen med lite slö-tv: Seinfeld! Perfekt att avrunda dagen med!



♥ Jag och min Daniel ♥