cecilias palace

Sedan missfallet föll världen mer eller mindre ihop för mig. Ska det någonsin fungera igen? Ledsen, besviken och arg så försökte vi igen. Negativt test. Och så ännu en gång, negativt. Det går inte att beskriva det mörker man hamnar i när man börjar tro att det aldrig mer kommer ske. Men hoppet lever kvar... Så vi gav det hela ett försök till.
Fyra dagar innan bm tog jag ett graviditetstest. Och ser ett svagt streck... Jag blir så fruktansvärt glad så jag gråter och springer ut till Daniel som sitter och fixar något i bilen. Titta! Titta! Ser du?! Men jag vågade inte riktigt tro på det. Gjorde ett nytt test dagen efter och strecket var tydligare. Och sakta gick det upp för mig... Vi är med barn ♥
Det har varit en väldig balansgång mellan sprudlande glädje och oro. I midsommarveckan var vi på vul som bekräftade hjärtslagen på vad som såg ut som en cashewnöt där på skärmen. Hjärtat blinkade som en liten lampa och jag fick se livet inom mig. Läkaren konstaterade graviditetsvecka 7+5 (7 veckor och 5 dagar).
Nu har det gått 15 veckor och 3 dagar, andra trimestern. Senaste veckan har jag känt ett litet fladder om jag tex sitter på huk eller ligger i fosterställning, alltså när det blir trångt för lilla Ärtan. Då får jag mig en boxning eller en spark :)