lyssna
Michael W Smith "Deep In Love With You"
100731
Nu i sommar har jag läst en sommarkurs; Människan inför livsfrågorna. Nja, det var inte som jag föreställt mig. Jag trodde den skulle bli mer användbar för mig i mitt blivande yrke som sjuksköterska.
Nehej du!
Hur som helst genomled jag 5 veckor med ultimat flum och nu har jag helledigt. Kursen läste jag bara för att få extra poäng så att det går lättare att läsa vidare till det jag egentligen vill med mitt liv (distriktssk, psykatrissk eller operationssk...). Det som är minus är att jag måste jobba som allmänssk minst 80% i minst ett år efter examinationen för att ens få försöka söka in på vidareutbildning. Nästa minus är att vidareutbildning går på halvfart så det innebär att jag måste genomlida 3,5 år (MINST) efter examen innan jag får göra det jag vill. Alltså i bästa fall är jag på rätt ställe om 4,5 år... Uppmuntrande va?
Just nu är jag i en svacka och vet faktiskt inte om jag alls vill eller orkar läsa färdigt till syrra.
Alla andra är så bergssäkra och begåvade på alla möjliga plan, men jag, jag har bara tappat den där gnistan jag trodde mig ha när jag började läsa för 2 år sen. Värdelöst! Speciellt värdelöst känns det eftersom jag hunnit läsa 2 år redan (MED LÅN!!) och har bara ett år kvar. Och ska jag vara ärlig? Hade jag vetat detta när jag sökte hade jag aldrig tackat ja från första början.
Jag vill ha ett yrke jag älskar att gå till. Som ger mening till min livsvarelse.
Jag måste börja se en mening med det här annars vet jag inte vad...
Är jag verkligen vad patienterna behöver? Tillför jag något av värde för en sjuk och eventuellt döende människa? Är jag tillräckligt skärpt?
Sällan har jag känt mig så ensam i mina beslut som nu.
Har någon svaret på hur livet ter sig om 10 år???? Just nu önskar jag att man kunde få fuska till sig ett facit så man visste lite mer om allt detta. Om det verkligen är värt våndor, smärtor och tårar.
Nehej du!
Hur som helst genomled jag 5 veckor med ultimat flum och nu har jag helledigt. Kursen läste jag bara för att få extra poäng så att det går lättare att läsa vidare till det jag egentligen vill med mitt liv (distriktssk, psykatrissk eller operationssk...). Det som är minus är att jag måste jobba som allmänssk minst 80% i minst ett år efter examinationen för att ens få försöka söka in på vidareutbildning. Nästa minus är att vidareutbildning går på halvfart så det innebär att jag måste genomlida 3,5 år (MINST) efter examen innan jag får göra det jag vill. Alltså i bästa fall är jag på rätt ställe om 4,5 år... Uppmuntrande va?
Just nu är jag i en svacka och vet faktiskt inte om jag alls vill eller orkar läsa färdigt till syrra.
Alla andra är så bergssäkra och begåvade på alla möjliga plan, men jag, jag har bara tappat den där gnistan jag trodde mig ha när jag började läsa för 2 år sen. Värdelöst! Speciellt värdelöst känns det eftersom jag hunnit läsa 2 år redan (MED LÅN!!) och har bara ett år kvar. Och ska jag vara ärlig? Hade jag vetat detta när jag sökte hade jag aldrig tackat ja från första början.
Jag vill ha ett yrke jag älskar att gå till. Som ger mening till min livsvarelse.
Jag måste börja se en mening med det här annars vet jag inte vad...
Är jag verkligen vad patienterna behöver? Tillför jag något av värde för en sjuk och eventuellt döende människa? Är jag tillräckligt skärpt?
Sällan har jag känt mig så ensam i mina beslut som nu.
Har någon svaret på hur livet ter sig om 10 år???? Just nu önskar jag att man kunde få fuska till sig ett facit så man visste lite mer om allt detta. Om det verkligen är värt våndor, smärtor och tårar.
