Lycka <3
Lycka är att vara jag just nu ♥
sjuk med konstig personal
Förra veckan hade jag hög feber hela veckan. På min dag nr 7 med 39 i temp ringde jag vårdcentralen och fick komma dit på läkarbesök. De senaste dagarna hade jag dessutom börjat hosta så förskräckligt.
När jag sitter i väntrummet tillsammans med min syster och min yngste son så går en sjuksyrra förbi och tittar på mg när jag hostar. Hon glor väldigt länge och går nästan baklänges för att se mig riktigt länge. Åh va jobbigt tänker jag. Sedan går hon förbi igen, även denna gång sitter jag och hostar.
-Oj, hur länge har du tränat? säger den präktiga sjuksyrran.
-På vad? frågar jag och tankarna bara snurrar, vad menar hon?
-Ja på att hosta, svarar hon näsvist.
-Ehh... jag har hostat en vecka, får jag fram.
-Ha! Det är väl inget, du får allt öva mera om du ska låta sjuk, säger människan och svansar ut genom en dörr.
Jag tappar fattningen totalt och bara stirrar ut i tomma luften. Vad sa hon? Tankarna går runt och till slut börjar jag gråta. Vad är det här för ställe tänker jag!! Min syster blir så in i husknuten ursinnig så hon går efter den där sk utbildade sjuksköterskan och säger att hon vill ha ett snack med henne. Och tar henne efter noter också! Sjuksyrran kommer ut till mig och undrar hur det är fatt, hon hade ju tagit mig för en ung person med humor! Vilket jag tydligen inte hade då, menade hon det?!
Ja, sa jag, efter en vecka med hög feber är jag ganska humorlös.
Hon bad faktiskt om ursäkt, men hon hade ju bara skojat försäkrade hon mig flera gånger. Och hon trodde ju att jag var där med min son eftersom han satt med där. Ja vad säger man..
1) Tänk på tonläget när du skojar så det inte låter som du menar allvar...
2) Man kan ALDRIG veta vem som är patient i ett väntrum och därför ska man heller inte anta någonting!
3) Tracka inte ner på någons symptom, i detta fall hostan, det kan faktiskt vara allvarligt.
4) Min syster är min hjälte ♥
Fakta: Jag blev sjukskriven för jag hade uppenbarligen åkt på lunginflammation.... Undrar om jag måste öva mera på det???
När jag sitter i väntrummet tillsammans med min syster och min yngste son så går en sjuksyrra förbi och tittar på mg när jag hostar. Hon glor väldigt länge och går nästan baklänges för att se mig riktigt länge. Åh va jobbigt tänker jag. Sedan går hon förbi igen, även denna gång sitter jag och hostar.
-Oj, hur länge har du tränat? säger den präktiga sjuksyrran.
-På vad? frågar jag och tankarna bara snurrar, vad menar hon?
-Ja på att hosta, svarar hon näsvist.
-Ehh... jag har hostat en vecka, får jag fram.
-Ha! Det är väl inget, du får allt öva mera om du ska låta sjuk, säger människan och svansar ut genom en dörr.
Jag tappar fattningen totalt och bara stirrar ut i tomma luften. Vad sa hon? Tankarna går runt och till slut börjar jag gråta. Vad är det här för ställe tänker jag!! Min syster blir så in i husknuten ursinnig så hon går efter den där sk utbildade sjuksköterskan och säger att hon vill ha ett snack med henne. Och tar henne efter noter också! Sjuksyrran kommer ut till mig och undrar hur det är fatt, hon hade ju tagit mig för en ung person med humor! Vilket jag tydligen inte hade då, menade hon det?!
Ja, sa jag, efter en vecka med hög feber är jag ganska humorlös.
Hon bad faktiskt om ursäkt, men hon hade ju bara skojat försäkrade hon mig flera gånger. Och hon trodde ju att jag var där med min son eftersom han satt med där. Ja vad säger man..
1) Tänk på tonläget när du skojar så det inte låter som du menar allvar...
2) Man kan ALDRIG veta vem som är patient i ett väntrum och därför ska man heller inte anta någonting!
3) Tracka inte ner på någons symptom, i detta fall hostan, det kan faktiskt vara allvarligt.
4) Min syster är min hjälte ♥
Fakta: Jag blev sjukskriven för jag hade uppenbarligen åkt på lunginflammation.... Undrar om jag måste öva mera på det???
