inget
Vet inte vad det blev med mig nu på kvällningen...
Jag har haft så kul nu i några dagar. Jag menar riktigt ASKUL! Umgåtts med familj och goda vänner och bara skrattat och skämtat och varit i nuet, helt utan bekymmer eller betänkligheter.
Och nu bara PANG, mår uselt... Inte sjuk som i förkyld eller huvudvärk, utan inombords.. I själen, i hjärtat... Vad säger man? Lite ledsen sådär...
Tänker mycket, funderar på vad som kunnat varit, hur det blev som det blev, konsekvenser av det ena och det andra och vad som nu väntar.
Att vara ovetande om framtiden är att stå vid ett stup och ta steget rätt ut. Så känns det nu.
Jag är inte säker på något och ändå vet jag vad som bör göras. Jag vill inte men jag borde.
Men vad är det jag inte vill eller orkar? Vet inte... det är tomt. Blankt. Ett oskrivet blad. Men jag anar att jag varit där och skrivit något där förut, för länge sedan, men att det nu är bortsuddat. Raderat.
Det känns kusligt tyst och ensamt. Som att det skulle ha varit någon där men jag hittar ingen. Ingen som söker mig eller det liv jag lever.
Något, eller någon, har lagt beslag på min person. Klorna griper hårdare, men greppet känns ändå mjukt. Som att jag vill följa med in i det som lockar. Denna varma men ilskna närvaro. Farligt men frestande.
VAD kan få mig att uppleva dessa omtumlande och upprörande stormar inom mig?
Jag har haft så kul nu i några dagar. Jag menar riktigt ASKUL! Umgåtts med familj och goda vänner och bara skrattat och skämtat och varit i nuet, helt utan bekymmer eller betänkligheter.
Och nu bara PANG, mår uselt... Inte sjuk som i förkyld eller huvudvärk, utan inombords.. I själen, i hjärtat... Vad säger man? Lite ledsen sådär...
Tänker mycket, funderar på vad som kunnat varit, hur det blev som det blev, konsekvenser av det ena och det andra och vad som nu väntar.
Att vara ovetande om framtiden är att stå vid ett stup och ta steget rätt ut. Så känns det nu.
Jag är inte säker på något och ändå vet jag vad som bör göras. Jag vill inte men jag borde.
Men vad är det jag inte vill eller orkar? Vet inte... det är tomt. Blankt. Ett oskrivet blad. Men jag anar att jag varit där och skrivit något där förut, för länge sedan, men att det nu är bortsuddat. Raderat.
Det känns kusligt tyst och ensamt. Som att det skulle ha varit någon där men jag hittar ingen. Ingen som söker mig eller det liv jag lever.
Något, eller någon, har lagt beslag på min person. Klorna griper hårdare, men greppet känns ändå mjukt. Som att jag vill följa med in i det som lockar. Denna varma men ilskna närvaro. Farligt men frestande.
VAD kan få mig att uppleva dessa omtumlande och upprörande stormar inom mig?
100523
Ja vad ska man säga....? Det var hur länge som helst som jag skrev på bloggen, men så har det hänt mycket också som tumlat runt mitt liv.
I höstas pluggade jag häcken av mig i kombination med min onda rygg som dessutom satte mitt högra ben ur funktion. Nu, denna termin, har jag fått klarhet i att det varit diskbråck jag plågats av i så många månader...
Inget är som man först tror uppenbarligen.
Denna termin har det varit praktik för hela slanten. Och om jag vetat det jag vet nu med facit i hand hade jag aldrig sökt in till sjuksköterka för två år sedan. Men nu har jag bara ett år kvar och med tanke på allt studielån kan jag bara inte hoppa av... FY!!! Jag vill verkligen inte det här. Men vad ska jag göra? Det är många bortkastade tusenlappar om jag droppar nu liksom. "Bit ihop" är väl min nya slogan.
Ljusningen för tillfället är att det bara är typ 3 veckor kvar sedan kommer sommarlov och förhoppningsvis laddar jag om då och börjar tänka om inför det sista året. Förhoppningsvis....
Nu ska jag käka lite med familjen och sen blir det att gå ut och klippa gräsmattan som vuxit sig stark, grön och frodig :)
En liten bild att tänka på:
A-Ha när det bagav sig och de var unga och heta....
Nu tycker jag bara de ser ut som reklam från någon billig och sjaskig tant-postorder (ingen nämnd ingen glömd...;))
SO LONG OCH PÅ ÅTERSEENDE!!!
//C
I höstas pluggade jag häcken av mig i kombination med min onda rygg som dessutom satte mitt högra ben ur funktion. Nu, denna termin, har jag fått klarhet i att det varit diskbråck jag plågats av i så många månader...
Inget är som man först tror uppenbarligen.
Denna termin har det varit praktik för hela slanten. Och om jag vetat det jag vet nu med facit i hand hade jag aldrig sökt in till sjuksköterka för två år sedan. Men nu har jag bara ett år kvar och med tanke på allt studielån kan jag bara inte hoppa av... FY!!! Jag vill verkligen inte det här. Men vad ska jag göra? Det är många bortkastade tusenlappar om jag droppar nu liksom. "Bit ihop" är väl min nya slogan.
Ljusningen för tillfället är att det bara är typ 3 veckor kvar sedan kommer sommarlov och förhoppningsvis laddar jag om då och börjar tänka om inför det sista året. Förhoppningsvis....
Nu ska jag käka lite med familjen och sen blir det att gå ut och klippa gräsmattan som vuxit sig stark, grön och frodig :)
En liten bild att tänka på:
A-Ha när det bagav sig och de var unga och heta....
Nu tycker jag bara de ser ut som reklam från någon billig och sjaskig tant-postorder (ingen nämnd ingen glömd...;))
SO LONG OCH PÅ ÅTERSEENDE!!!
//C
