cecilias palace

Idag när jag tog min sedvanliga 5 km runda i skogen, där det finns djur...., så ringde min kära man och pratade en stund.
Han blev väl döv stackarn för plötsligt ringlar en orm på stigen mitt framför mina fötter.
Jag gör som varje god kvinna gör och gallskriker rätt ut i luften, och rätt in i telefonmikrofonen... Han blev knäpptyst, trodde väl jag tappat allt IQ jag hade kvar. Ormar är inte mina bästa vänner om man så säger.
Jag kan väl trösta mig med att ormen troligtvis var räddare än jag så fort som den ringlade iväg.
Efteråt gick jag med näsan i backen och glodde som besatt efter flera släktingar till det första lilla äcklet.
Jag började fantisera om hur jag spetsade de små kräken på stavarna..... :) *sjukt! jag vet!*
Jag har faktiskt ägt en ödla (skäggagam, vid namn Asta) så helt främmande är jag inte för reptiler, men de ska helst kunna ta sig fram med egna ben.

Nu ska jag ta en välbehövlig dusch (varmt idag) sen ska jag ladda ner lite nya bilder som jag ska försöka lägga ut på bloggen.

Kanske att jag äter lunch på verandan idag, det är ju ett otroligt sommarväder vi har fått!