inget
Vet inte vad det blev med mig nu på kvällningen...
Jag har haft så kul nu i några dagar. Jag menar riktigt ASKUL! Umgåtts med familj och goda vänner och bara skrattat och skämtat och varit i nuet, helt utan bekymmer eller betänkligheter.
Och nu bara PANG, mår uselt... Inte sjuk som i förkyld eller huvudvärk, utan inombords.. I själen, i hjärtat... Vad säger man? Lite ledsen sådär...
Tänker mycket, funderar på vad som kunnat varit, hur det blev som det blev, konsekvenser av det ena och det andra och vad som nu väntar.
Att vara ovetande om framtiden är att stå vid ett stup och ta steget rätt ut. Så känns det nu.
Jag är inte säker på något och ändå vet jag vad som bör göras. Jag vill inte men jag borde.
Men vad är det jag inte vill eller orkar? Vet inte... det är tomt. Blankt. Ett oskrivet blad. Men jag anar att jag varit där och skrivit något där förut, för länge sedan, men att det nu är bortsuddat. Raderat.
Det känns kusligt tyst och ensamt. Som att det skulle ha varit någon där men jag hittar ingen. Ingen som söker mig eller det liv jag lever.
Något, eller någon, har lagt beslag på min person. Klorna griper hårdare, men greppet känns ändå mjukt. Som att jag vill följa med in i det som lockar. Denna varma men ilskna närvaro. Farligt men frestande.
VAD kan få mig att uppleva dessa omtumlande och upprörande stormar inom mig?
Jag har haft så kul nu i några dagar. Jag menar riktigt ASKUL! Umgåtts med familj och goda vänner och bara skrattat och skämtat och varit i nuet, helt utan bekymmer eller betänkligheter.
Och nu bara PANG, mår uselt... Inte sjuk som i förkyld eller huvudvärk, utan inombords.. I själen, i hjärtat... Vad säger man? Lite ledsen sådär...
Tänker mycket, funderar på vad som kunnat varit, hur det blev som det blev, konsekvenser av det ena och det andra och vad som nu väntar.
Att vara ovetande om framtiden är att stå vid ett stup och ta steget rätt ut. Så känns det nu.
Jag är inte säker på något och ändå vet jag vad som bör göras. Jag vill inte men jag borde.
Men vad är det jag inte vill eller orkar? Vet inte... det är tomt. Blankt. Ett oskrivet blad. Men jag anar att jag varit där och skrivit något där förut, för länge sedan, men att det nu är bortsuddat. Raderat.
Det känns kusligt tyst och ensamt. Som att det skulle ha varit någon där men jag hittar ingen. Ingen som söker mig eller det liv jag lever.
Något, eller någon, har lagt beslag på min person. Klorna griper hårdare, men greppet känns ändå mjukt. Som att jag vill följa med in i det som lockar. Denna varma men ilskna närvaro. Farligt men frestande.
VAD kan få mig att uppleva dessa omtumlande och upprörande stormar inom mig?
Kommentarer
Trackback
