passion, musik och brinnande eld
Igår var jag på ett dubbeldop. Ett syskonpar som döptes. Underbara barn ♥
Jag hade fått äran att framföra en sång "Himlen måste sakna en ängel", och enligt mig själv gick det jättebra. Killen som spelade piano var helt suverän att samarbeta med så det var ingen som helst konst att fixa till det snyggt.
På kvällen hade den killen och några av hans vänner en Earth Hour konsert i svenska kyrkan. Bara stearinljus och helt underbar sång och musik. Toner från hjärtan med brinnande längtan efter något mer. Ja det var magiskt och det hade kunnat fått fortsätta i evinnerlighet. En perfekt harmoni med piano, gitarr, stämsång, solosång, folkvisor, pop och rock. With or without you fick avsluta och det är ju bara klockrent! Man allt gott har ett slut och så även den kvällen..
När jag kom hem kollade jag på dopfilmen och allt är verkligen jättebra, utom.... Jag. Sångmässigt inget fel. Men jag kan börja grina när jag ser mig själv. Det går inte beskriva det hemska, svarta som väller upp inom mig när jag ser hur jag ser ut. Jag skäms verkligen från mitt innersta väsen och kan inte förstå hur jag kan vara så dum som tror att jag kan för det första hitta kläder som sitter snyggt och som för det andra hitta käder som inte får mig att se ut som en padda. Jag har så fruktansvärt dåligt självförtroende vad gäller mitt utseende och det där framträdandet gjorde det inte bättre. Jag hatar verkligen mig själv. Det är sant. Och det är tragiskt. Många gånger vill jag bara ta en kökskniv och skära bort allt det som jag hatar. Bort bort bort! Bort från mig och mitt liv!
Jag vill så gärna tro att min personlighet väger upp allt det fula hos mig men just nu hjälper inget. Jag önskar jag hade en passion i mitt inre som kunde ta bort allt det som jag inte vill vara. Jag trodde jag hade det, men det är som om benen blivit bortslagna efter att jag såg den där hemska, vidriga filmsnutten. Det handlar om 3-4 minuter på film, men snälla, jag såg ju ut så där hela dagen igår. Jag är en pinsam människa.
Hur kan någon vilja umgås med mig? Kärleken har tagit slut och allt har blivit ett ökenlandskap.
Jag hade fått äran att framföra en sång "Himlen måste sakna en ängel", och enligt mig själv gick det jättebra. Killen som spelade piano var helt suverän att samarbeta med så det var ingen som helst konst att fixa till det snyggt.
På kvällen hade den killen och några av hans vänner en Earth Hour konsert i svenska kyrkan. Bara stearinljus och helt underbar sång och musik. Toner från hjärtan med brinnande längtan efter något mer. Ja det var magiskt och det hade kunnat fått fortsätta i evinnerlighet. En perfekt harmoni med piano, gitarr, stämsång, solosång, folkvisor, pop och rock. With or without you fick avsluta och det är ju bara klockrent! Man allt gott har ett slut och så även den kvällen..
När jag kom hem kollade jag på dopfilmen och allt är verkligen jättebra, utom.... Jag. Sångmässigt inget fel. Men jag kan börja grina när jag ser mig själv. Det går inte beskriva det hemska, svarta som väller upp inom mig när jag ser hur jag ser ut. Jag skäms verkligen från mitt innersta väsen och kan inte förstå hur jag kan vara så dum som tror att jag kan för det första hitta kläder som sitter snyggt och som för det andra hitta käder som inte får mig att se ut som en padda. Jag har så fruktansvärt dåligt självförtroende vad gäller mitt utseende och det där framträdandet gjorde det inte bättre. Jag hatar verkligen mig själv. Det är sant. Och det är tragiskt. Många gånger vill jag bara ta en kökskniv och skära bort allt det som jag hatar. Bort bort bort! Bort från mig och mitt liv!
Jag vill så gärna tro att min personlighet väger upp allt det fula hos mig men just nu hjälper inget. Jag önskar jag hade en passion i mitt inre som kunde ta bort allt det som jag inte vill vara. Jag trodde jag hade det, men det är som om benen blivit bortslagna efter att jag såg den där hemska, vidriga filmsnutten. Det handlar om 3-4 minuter på film, men snälla, jag såg ju ut så där hela dagen igår. Jag är en pinsam människa.
Hur kan någon vilja umgås med mig? Kärleken har tagit slut och allt har blivit ett ökenlandskap.
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Men älskade du! Du är jättevacker, precis som du är! Du ser inte alls dum ut i dina kläder, det är din självkänsla som ljuger för dig. Det är sant <3
Och jag vet att vi alla omkring dig umgås med dig för du är den vackraste, roligaste, mest omtänksamma Cecilian som finns :) Du är värdefull!
Trackback
